onsdag 7 januari 2015

jag, en coach

För ett tag sedan sökte jag efter en tjej som ville vara med i ett reportage för tidningen Amelia och följa min bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv. Den vi sökte skulle vilja äta mer grönt. Vilja detoxa under tio dagar och journalisten Linda Newnham skulle följa henne och skriva om hur det känns att göra en tio dagars detox. Jag skulle så klart finnas som en coach i bakgrunden.


Tack för alla svar av er modiga tjejer. Det var flera som svarade på min efterlysning här på bloggen och vi valde Erika. Erika hade redan tagit ett stort kliv i att förändra och ändra i sitt liv. För en kortare tid sedan så bestämde hon sig för att hoppa av ett fast jobb. Hon vill ha förändring. Hon vill må bättre. Det känns som en sån ynnest att få hjälpa henne med det. Jag hade gärna "guidat" flera och vem vet vad som dyker upp här på bloggen i framtiden... Håll utkik.


Min dröm är ju att skapa en grön arme, alltså att folk tänker mera grönt i sin matlagning. För man mår så mycket bättre. Och en människa som mår bättre är gladare och blir förhoppningsvis snällare. Jag tror på en positiv spiral.


Margareta från Årstiderna skänkte två grönsakslådor och den här kallpressen. Så nu är det bara för Erika att börja juica och äta mer grönt. 

Här coachar jag Erika. Ger lite tips och tänk inför hennes "resa". I bakgrunden sitter Linda Newnham från tidningen Amelia och "antecknar" allt vi säger. Det här är både läskigt och spännande på samma gång. Jag är ju inte utbildad coach, men jag vill så gärna inspirera till ett hälsosammare liv. jag vill se skillnad. Kanske göra lite skillnad också. Jag älskar när jag ser tjejer och kvinnor blomma, ta för sig i livet. Må bra. Om man läser mina böcker ser man tråden, för det finns en sådan. Aldrig huka rygg. Våga stå upp för den du är. Ta för dig. Men framförallt gilla dig själv för den du är. Tyck om varenda kvadratmeter av dig själv, även de bitar som är svåra att gilla.

Förnöjsamhet är mitt motto.
Och för mig har det varit en svår och lång väg, kringelikrokig att hitta dit och jag går fortfarande vilse. Men jag gillar mig själv, trots att jag vet att jag gör misstag och fel. Tänk att man skulle behöva bli femtio år för att den känslan så där på riktigt skulle infinna sig (i alla fall några dagar då och då)

Lite kul

3 kommentarer:

  1. Äntligen sprider du dina kunskaper som ringar på vattnet, boken och nu coachning.
    Vi är många som vill ändra livsstil!
    Mera Karin, ordna ett sommarreatret med yoga o coachning. Jag kommer!

    SvaraRadera
  2. Hej Karin! Jag har precis läst ut din bok om bröstcancer...tack!! Jag går just nu igenom precis samma behandling..ska få omgång 4 nästa vecka..Det hjälpte verkligen mig att läsa din bok! Vi har mycket gemensamt..egenföretagare i Båstad som också yogar och är väldigt intresserad av alternativa behandlingar och mat. Stor kram från Anna Ask

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, så fint att läsa att min bok hjälpt dig lite i den strid som du just nu är mitt uppe i. Och tack för att du också berättar det ;) Cellgifter är ingen lek. Ta hand om dig och försök njuta mitt i skiten. Jag vet det är svårt. Jag kunde sätta på musik och dansa som en toka, vissa dagar när allt kändes pest och blä. Och så gick jag långa promenader på åsen. Tog ju cellgifter när jag bodde i Båstad. Jag skickar värme, kraft och en massa kärlek. Och hejarop. Heja dig. Kram Karin

      Radera